Det gör fortarande så ont i mig när jag tänker på dig lilla Fanta.
Varför skulle livet bli så kort och orättvist för dig?
Jag kan och vill inte förstå det.
Det gör för ont i mig...
Jag tänker ofta om vi skulle gett dig ännu fler chanser, ännu fler operationer. Hade det hjälpt? Hade det varit sista gången? Men sen tänker jag också att det var inte rätt mot dig att gå igenom sövningar gång på gång på gång.
Men det lilla ordet finns alltid där....OM vi hade gjort ett par operationer till kanske det hade blivit bra...
Men veterinärerna sa att det troligtvis inte skulle bli bra igen.. Eftersom du bröt benet bara av att gå på golvet sista gången så kändes det väldigt orättvist att du inte skulle få lov att springa och kunna njuta av livet som en valp och hund ska...
Så jag kommer fortsätta ställa mig frågan: OM.... och även VARFÖR....men jag kommer aldrig få svar...
Det gör inte att du kommer tillbaka....
Du var världens finaste lilla vovve. Alltid lika glad, för allt och alla. tom veterinären! Du fann dig i att ha gipsade ben, men det var jobbigt att inte kunna låta dig leka och springa som andra hundar för jag såg att du så gärna ville.
Jag förstår inte meningen med livet alltid. Varför sätta en sådan härlig hund på jorden för att ta dess liv alldeles för tidigt! Jag fattar inte?! Varför skulle just vår lilla julklapp till familjen sluta i detta tragiska öde? Vi som haft ett otroligt tufft år och bara ville få slut på eländet och så kommer det bara mer elände!
Två veckor fick vi njuta av ren lycka innan första benbrottet kom på dig... Det var inte rätt, jag förstår inte meningen...Det finns ingen mening med det.
Fast jag fick lära känna dig, det var fantastiskt lilla Fanta-Li. Meningen var kanske att jag skulle se hur underbar ett litet djur kan vara...Det finns ingen som du och kommer aldrig finnas heller.
Jag saknar dig så....