Hade ju så ont i halsen tor, fre förra veckan. Sen började jag hosta. Och nu kan jag knappt prata, har ingen röst.
Tror det beror lite på helgens händelser. Hanna var ju uppe och kräkte 4 timmar i fredagsnatt och 2 timmar i lördagsnatt. Det tar psykiskt på mig och i lördags brast det även för mig. Tårarna sprutade på mig när jag såg Hanna vrida sig i smärtor.
Det är hemskt att se sina barn så sjuka, än värre när dom inte hittar något fel!?
Måtte det gå över. Hon kan inte ha det så här ju. Stackarn. Hoppas proverna får ett bra svar och att set hjälper med någon form av medicin. Och jag ber till Gud att det inte är något allvarligt!
(läkarna säger att inget tyder på det men varför kräker hon så då?)
Jag är hemma idag. Måste vila upp mig och rösten.
Krama era kära en extra gång. Man glömmer ibland bort det.
Kram på er!